IBLAND FUNDERAR JAG

Ibland funderar jag över människor. Här i London finns det ju ändÃ¥ 12 miljoner sÃ¥ varför ignorera det faktum att man varje dag möter andra människor. Vi lever inte i vÃ¥r egna lilla bubbla som en del verkar tro. Det är intressant. Personer som korsar min väg pÃ¥ väg till jobbet. En man som stÃ¥r tidigt en mÃ¥ndag morgon pÃ¥ tunnelbanan i finskor – och är 70 Ã¥r. Ibland undrar jag bara hur deras liv ser ut, den här mannens. Vad gör mannen i lackskor pÃ¥ tunnelbanan? Ã?r han inte pensionär? Ã?r han kanske en egen företagare som älskar sitt jobb och Ã¥ker in till stan ibland bara för att sitta vid sitt skrivbord i sin slitna läderfotölj? Eller var det här första gÃ¥ngen? Eller skulle han pÃ¥ frukostdejt?

Andra gånger funderar jag över människor i matbutiken. Jag älskar att se på vad andra köper för att lista ut vilka personer dom är. Senast igår så stod det en man framför mig i kön till kassan. I kostym. Som dock var lite stor på honom. Men det charmig var att han höll två micro pizzor i handen och två rödvin. Jag skapade en liten historia kring det. Jag såg framför mig att han kom hem till sin flickvän. En vin och pizzakväll på golvet framför en öppen spis eller bara i soffan till ett film. Hur mysigt är inte det??

En tredje gång så ser jag ett udda par stå framför mig i kassan. De köper glass. En liten smal kort man som ser ut som en typisk galen konstnär. Eller lite som hatt makaren i Alice i Underlandet. Hans tjej/dejt/vän har rött hår, är lång och ganska kraftig. Hon har en cool egen  70-tals stil. Det påtagliga udda var längden, hon var säkert 1 meter längre än honom. Det värmde i hjärtat när hon kommer springande och frågade om de skulle ha en andra smak. Hennes leende var från öra till öra. Han hade små hjärtan runt huvudet. Dom var säkert kring 30.

�r det bara jag som alltid dagdrömmer och funderar och inspireras av andra människor. Fascineras är rätt ord! Jag skrattar ofta inombords och ler utåt när jag möter människor som får mina tankar att vandra. Det kanske bara är min nyfikna personlighet. Men jag vill egentligen inte ha svar på mina frågor eller funderingar. Jag vill bara känna in. Titta. Iaktta och ha mina små egna berättelser kring personerna som korsar min väg. Jag vill känna nyfikenhet till livet och till den jord vi lever på och jag vill le. Jag kanske är filosof?

Smile and the world will smile back at you!!